Roadtrip i Baltikum

Ibland då jag åker bil skulle jag bara vilja fortsätta åka. Bara för att se var man skulle hamna och vilka människor och situationer man skulle möta på vägen. Det var tre veckor kvar av sommarlovet och vi tänkte NU, nu far vi. Utan att egentligen ha ett mål för resan, bokade vi en biljett med färjan över till Tallinn från Helsingfors. Men vi bokade ingen returresa. Det var en skön känsla.

Vi bokade inga boenden i förväg, utan tänkte att det löser sig längs med vägen, vi skulle ta det dag för dag. Vi som annars båda är väldigt planerande av oss, fick tvinga oss att inte tänka för mycket. Bara en dag i taget.

Vi tänkte att vi skulle börja i Pärnu. Trots att vi besökt Haapsalu, Vormsi (Ormsö på svenska, där skyltarna ännu (!) i första hand är på svenska) och Ösel (Saarenmaa), har vi aldrig kommit oss till Pärnu. Vi bokade ett jättemysigt boende i en spetsvilla i Pärnu och anlände dit samma kväll vi startat hemifrån. Pärnu når du på två timmar från Tallinn.

Pärnu visade sig från sin bästa sida. Staden Pärnu är väl mest känd som en bad- och kurort. Den första badanläggningen kom till 1839. Efter Estlands självständighet 1920 har Pärnu stadigt ökat i popularitet, med ett undantag för andra världskriget. Många turister har genom åren kommit från Tyskland och Sverige. På 1930-talet hade många av Pärnus hotell svenskspråkig personal på grund av den reguljära trafiken mellan Pärnu och Stockholm.

Vi promenerade i gamla stan, stegade iväg till butiken och handlade middags- och frukostgrejer och fixade mat som vi åt på terassen. Sedan hann vi ännu med ett kvällsdopp och kvällen var varm. Barnen ville ju inte sluta bada så då vi vuxna badat klart satt vi bara och njöt av stunden på stranden. Det blev ju sent, men det är sånt man tar fram och minns på vintern. Dagen därpå blev det favorit i repris.

Medan vi njöt av solen och stranden beslöt vi oss för att följande dag köra vidare mot Riga. Vi lunchade enkelt med plock från butiken och handlade för kvällen. Ytterligare en middag avnjöts på terrassen.

Pärnu-Riga tar cirka fyra timmar att köra. Av någon anledning verkar vi alltid hamna i Riga och vid det här laget börjar vi kunna staden utan och innan. Men Riga är trevligt, det kommer man inte ifrån. Visserligen har Riga blivit trendigt, liksom de övriga baltiska huvudstäderna, men det finns ännu kvar av den gamla charmen. Ett av våra absoluta favoritställen är Zeppelin- hangarerna, som färdigställdes som en centalmarknad, Rigas Centraltirgus, år 1930. Det är fem saluhallar med välvda tak och ligger alldeles invid gamla stan, Vecriga. Materialet till hallarna kommer från de två demonterade luftskeppshangarerna “Walhalla” och “Walther”. Dessa byggdes ursprungligen för tyska arméns zeppelinare. Varje saluhall har sin speciella prägel; mejeriprodukter, kött, fisk och så vidare.

Vi hittade en trevlig campingplats utanför Riga där vi stannade över natten. Den låg verkligen ute i ödemarken och länge medan vi körde tänkte vi att det är ett skämt. Vägen var gropig och sandig men väl framme insåg vi vilken vacker plats vi hamnat på. Vi hade hyrt en stuga för fyra; en helt vanlig enkel campingstuga med våningssängar. Man såg ut över sjön och det var en av sommarens varmaste kvällar. Sjön lockade till bad och barnen insåg snabbt hur roligt det skulle bli. En rutschkana hade placerats ute i sjön och den var redan vältrafikerad av lokala barn.

Barnen orkade bada i flera timmar. Det blev mörkt då vi tände grillen. Då vi campar eller åker med egen bil ser vi alltid till att ha en “köksväska” med oss. Den innehåller kastrull, stekpanna, stekspade, några vassa knivar, osthyvel, rivjärn, bestick, tallrikar, muggar, kryddor, olja, underlägg, kaffe, kaffetratt, kaffefilter, diskmedel, diskborste och så vidare. Allt som man behöver för att fixa en enkel måltid och det som behövs för frukosten. Den finns alltid packad hemma, så det är bara att ta den med sig. Vi brukar ta med en kokplatta också. Här kom dessa väl till pass. Utrustningen i stugan var minimal och campingplatsen saknade servicestuga för matlagning. Men med “köksväskan” klarar man sig alltid. Det fanns dock en grill vid varje stuga, så vi klarade oss mer än väl. Och nog smakade maten extra god den här kvällen.

Följande dag beslöt vi oss för att köra till Palanga och Klaipeda i Litauen. Egentligen var tanken att vi skulle åka ut till Kuriska näset och Nida för att se sanddynerna. Vi fick avblåsa planen då vi insåg att köerna till färjan som avgår från Klaipeda var så långa att vi skulle ha fått köa en halv dag åtminstone. Palanga verkade otroligt vackert, så orten finns på den framtida måste-listan. Hit får vi göra en ny resa så att vi också får försöka oss på Kuriska näset igen. En övernattning fick det bli här i trakten också; ett pensionat ute på landet med möjlighet också här till bad vid gårdens lilla sjö.

Följande mål på resan blev Vilnius. Mellan tre och fyra timmar får du räkna med från Klaipeda. Huvudstaden är belägen i sydöstra Litauen, där floderna Vilnia och Neris flyter samman.

Ett besök i Vilnius är fascinerande på många sätt. Det finns något unikt i denna huvudstad. Staden är lite lekfull och smått bohemisk på samma gång. Speciellt stadsdelen Užupis, där konstnärskvarteren kantas av hantverkarbodar och små gallerier, är värt ett besök. Medeltid och barock samsas på gatorna. Gryningsporten är en bevarad del av stadsmuren. Här börjar en slingrig gata, som leder genom gamla stan. I Gryningsporten finns ett kapell med en urgammal gyllene målning som föreställer Jungfru Maria. Hit kommer många för att be och man tror att målningen kan utföra mirakel. Mystik genomsyrar denna plats.

Härifrån styrde vi kosan mot Cesis, en stad som ligger i centrala Vidzeme i Lettland och är kanske mest känd för sin medeltida borg, som numera är ruiner. På vägen till Lettland stannade vi vid Korskullen i Litauen. Det var en märklig upplevelse. Mitt ute på den litauiska landsbygden cirka 12 kilometer norr om Šiauliai finns en kulle med kors. Och inte ett kors eller två, utan över 12 000 kors som står för sig själva. Känslan att vandra här är närmast vördnadsfull. Men ändå lite bisarr. Stället är ett pilgrimsmål, ett heligt ställe för många litauer, som är laddat med historisk, politisk och religiös symbolik.

Cesis ligger vid floden Gauja och intill Gaujas nationalpark. Staden är otroligt vacker och har helt klart en romantisk atmosfär. Omgivningarna är gröna och frodiga och det finns ett flertal sjöar i området. Riga når man på två timmar och man kan även åka tåg mellan Cesis och Riga. Cesis är för övrigt vänort med Tyresö kommun.

Jauna pils. Nya slottet i Cesis, byggt på 1700-talet.

Efter en dryg vecka på väg kände vi att vi kunde börja återvända hemåt. Så det blev en sista natt i Tallinn och färjan hem följande dag.

Levadavandring på Madeira

Portugal genom våra ögon