Portugal genom våra ögon

När det kommer till resor har jag så ofta så svårt att veta vad jag vill. Jag vill ju se allt. Men eftersom det inte går, måste man ju välja. Oj vilken ångest det kan bli för mig.

För ett par år sedan beslöt vi oss för att åka till Portugal. Svårigheten i att välja vart vi skulle åka gjorde att det fick bli en genomresa med hyrbil. Då skulle man ju åtminstone få se landet på längden. Vi beslöt oss för Porto, Lissabon och Algarvekusten.

Vi flög ner till Faro vid Algarvekusten. Vi hade bestämt oss för att börja i Porto, så samma dag vi anlände hoppade vi i vår hyrbil och körde upp till Porto. Resan Faro-Porto tog cirka fem timmar. Vägarna var bra, inga problem med den sträckan. Det var relativt lätt att hitta till vårt Airbnb-boende i stadsdelen Vila Nova de Gaia. Det var en våning med fantastisk utsikt över bron, floden Douro, Sandemans portvinshus och gamla stan. Inte illa!

Utsikt från vår terass i Porto, i Vila Nova de Gaia.

Är man intresserad av portviner är det ju naturligtvis hit man skall göra sig ärende. Trots allt är ju portvinerna tillsammans med Madeiravinerna de mest kända vinerna från Portugal och som man av namnet kan lista ut, har portvinerna fått namn efter staden Porto. Här finns gott om skifferjordar som behövs för odlingen av portvindruvor. Jordarna ger druvorna den fruktsötma som är karakteristisk för dem. Även om det finns gott om skifferjordar i Portugal, finns de bästa jordarna runt Dourodalen. Sedan mitten av 1750-talet är det inte tillåtet att odla portvindruvor på annat än skifferjordar.

Det blev en också dagsutflykt till Dourodalen för att beskåda all vinodling. När vi åkte iväg var vädret vackert, men väl framme i dalen började mörka moln torna upp sig på himlen. Vi hade bokat båttur längs floden för att komma närmare odlingarna, men fick vända om efter kanske en halv timme i båten då hällregnet och åskan kom. Gissa om vi var blöta?

Kakel. Kakel. Kakel. I alla tänkbara mönster. Jag undrar om inte de vackraste kaklen finns just här i Porto. Många plattor är slitna, men så vackra, kanske just därför. Kakelmotiv i de vackraste av miljöer gör en nästan mållös. Här i Portugals näst största stad kan man bara begapa de 20 000 kakelplattorna inne i järnvägsstationsbyggnaden São Bento. Det är nåt magiskt med ljuset i byggnaden. När solstrimmorna träffar dessa väggar är det nästan som tiden skulle stanna ett slag. Sprickorna och dammet som dansar runt lever sitt eget liv och berättar om en svunnen tid.

Med barnen provade vi på World of Discoveries, ett historiskt interaktivt museum om upptäcktsresorna och -resandena och deras betydelse för omvärlden. Roligt, lärorikt och intressant för stor som liten.

Vad man ska äta? Porto är känt för sin egentligen rätt märkliga anrättning franchesinha. Det är en variant på en skink- och ostsmörgås, med helkött, ibland även med korv. Den innehåller rejält med ost, det yttersta lagret täcker hela smörgåsen. Dessutom häller man en tomat- och ölsås ovanpå. Ofta serveras den med pommes frites och en öl till. Inget för den kalorirädda alltså. Ingen höjdare riktigt, men en sån här klarar man sig hela dagen på och såklart, dylika omtalade specialiteter måste ju testas.

I övrigt är maträtterna ganska mustiga och fylliga, med mycket vitlök och kanske kan man lägga märke till Portugals koloniala traditioner; kryddor som vanilj, saffran, kanel och piri-piri används flitigt. Man äter mycket fisk och skaldjur och landet har faktiskt den största fiskkonsumtionen per capita i Europa.

Till eftermiddagskaffet smakar det gott med en Pasteis de Nata, en portugisisk smördegsbakelse fylld med kaneldoftande äggkräm. De här får man tag på hemmavid också, men de är godare här i rätt miljö.

Man behöver några dagar för att upptäcka allt Porto erbjuder. Det är härligt att bara strosa längs med gatorna och betrakta folkvimlet eller se hur ljus och skuggor leker med varandra i gränderna. Mitt i stan finns bron Ponte Luís I, som det är trevligt att promenera över. Bron har två våningar, den övre för spårvagn och fotgängare, den undre för biltrafik. Bron är byggd mellan 1881 och 1886 och är 176 m lång och 44,6 meter hög och förbinder Vila Nova de Gaia med Ribeira-distriktet i Porto.

I Porto kan man gärna ta sig en kaffe vid Majestic Café och kanske bli inspirerad av att skriva. Här satt J. K. Rowling och skrev Harry Potter.

Efter några intressanta dagar körde vi vidare mot Lissabon, för att upptäcka huvudstaden. Denna gång valde vi dock att ta det lugnt i Lissabon, vi satsade mer på det lokala livet helt enkelt, Här bodde vi i Bairro Alto, en av de äldre stadsdelarna. Här var vi mitt ibland lokalbefolkningen, bland tvätt på linor över våra huvuden och kortspelande äldre herrar. Vi hade prickat in sardinfestivalen Festas de Santo António. Då kan det gå så bra att man hamnar vid ett långbord tillsammans med lokalbefolkningen. Det var mycket grillade sardiner, korvar, bröd och vin som gällde.

Nog är ju Lissabon, på sina sju kullar en synnerligen trevlig upplevelse. Staden är lämpligt stor och greppbar. De gamla spårvagnarna är ju ett måste. Som relativt vana resenärer råkade vi dock ut för ännu vanare ficktjuvar just på spårvagnen (nr 28). Vi blev drygt 100 euro fattigare, men en erfarenhet rikare.

En dag åkte vi ut till Cascais för sol och bad. Staden kändes rätt avslappnad. Skönt att bara vara, att ta det lugnt och njuta av glass, solen och havet. Vi satsade också en dag på att åka till Lissabons förstad Belém, där man kan se landmärket Belémtornet och drömma sig till hur det kunde ha varit att bege sig på en upptäcktsresa under det sena 1400-talet.

Lissabon är ju helt klart en av kontinentens mindre metropoler. Det märks att Lissabons popularitet har vuxit mycket på senare år. Portugiserna är rätt behärskade och mycket ordningsamma. Men här i den vita staden (då floden Tejo reflekterar sitt ljus över byggnaderna) finns absolut en charm bakom allt.

Den sista tredjedelen av resan tillbringade vi i staden Olhão, vid Algarvekusten. Det blev sol och bad dessa dagar. Barnen fick uppleva en riktig vattenpark med rutschkanor och allehanda vattenäventyr. Det blev flera besök också till havet för bad. Här fick man ta färjor ut till de olika öarna utanför för att bada. Vi åkte bland annat till Praia do Colatra. Olhão valde vi för att slippa de stora turisthorderna och hotellen; i Olhão vi bodde i en fantastisk lägenhet från 1700-talet med en magnifik takterrass där vi kunde avnjuta våra egna middagar på kvällen under en stjärnklar himmel.

Vi såg fina matmarknader i Olhão. Det är alltid en upplevelse att gå på matmarknader och köpa lite ett och annat och prova på olika delikatesser.