Khachapuri i Kaukasus

Hur kom ni på att åka till Georgien? Det är frågan vi fått svara på många gånger under den senaste tiden. Och hur gick det nu egentligen till? Tja, jag skyller på en flaska vin.

Den vinflaskan hade en alldeles speciell etikett. Vinet hette Old Tbilisi och etiketten visade en vacker byggnad i staden. Dit, tänkte jag. Dit vill jag åka. Utan att egentligen veta nåt kände jag ändå att etiketten fängslade mig helt och det tog inte länge förrän vi började googla på resor till Georgiens huvudstad. Vi insåg snabbt, att enklast är att åka via Riga. Sagt och gjort, sommarens resa var bokad.

Vi flög med Air Baltic från Riga. Flygtiderna var obekväma, mitt i natten-flyg båda vägarna, men spelar det egentligen någon större roll? Man får bara liksom ställa in sig på det, då går det lättare. Flygtiden från Riga till Tbilisi var cirka fyra timmar.

Så anlände vi Tbilisi och tog en taxi till vårt Airbnb-boende. Vi hade valt ut en lägenhet i gamla stan (ja, som ni redan gissat, är det alltid gamla stan som gäller på våra resor om det bara är möjligt) som visade sig vara riktigt mysig. En enkel lägenhet med två sovrum, ett litet kök och en balkong. Morgonen skulle snart gry, så bäst att sova några timmar och vi vaknade sju timmar senare.

Utsikten från vår balkong mot Mtatsminda Park

En häftig blandning av nytt och gammalt mitt i stan. Vi hade vaknat i en alldeles speciell miljö, det förstod vi genast. Snabbt gjorde vi oss klara för att utförska närmiljöerna.

Vi tog ut riktningen på kartan och stegade iväg för att utforska gamla Tbilisi. Nog kunde vi ju snabbt hitta miljön från vinflaskan, de traditionella husen stod tätt intill varandra, med den ena balkongen sirligare än den andra. De vackra badhusen i centrum imponerade med arkitekturen.

De första två dagarna höll vi oss i Tbilisi och utforskade närmiljöerna. Från vår balkong kunde man se upp till Mtatsminda Park, ett nöjesfält uppe på berget Mtatsminda. Turen upp gick med funikular, vilket i sig alltid är en trevlig upplevelse. Väl uppe kan du njuta av en fantastisk utsikt över Tbilisi från 770 meters höjd. Det här är också Tbilisis högsta punkt. Parken har en över 100-årig historia och besöks flitigt av såväl lokalbefolkningen som turister. Ett perfekt ställe för att bara koppla av. Här fick barnen ha skoj i flera timmar. Det fanns rätt lämpliga attraktioner för våra barn, så det blev faktiskt ett besök till här i slutet av resan.

Vi hade också hyrt bil från och med den tredje dagen. Vi har kört bil i många länder och vi har sett ett och annat minsann, men vad som väntade oss här, det tog oss till en helt ny nivå kan jag lova. Stadskörningen i Tbilisi var fullständigt galen. Trefiliga vägar är i praktiken femfiliga och jag tror inte vi ännu sett så mycket olyckor som här. På landsbygden gick det bra, trots att många såklart körde galet fort. Men in och ut ur staden skulle vi varje dag och det gick ju bra trots att svettpärlorna rann längs tinningarna emellanåt och kanske ett och annat mindre vackert ord slank ur munnen. Men nu efteråt, absolut värt det. För vi såg ju så mycket. Magiskt vackra ställen, som är svåra att beskriva med ord.

En dag körde vi till Kazbegi National Park, som ligger i Norra Georgien intill ryska gränsen. Vyerna var fantastiska då vi började närma oss det bergiga landskapet och vi gjorde små stopp här och där.

Lite varstans såg man hur folk sålde produkter från sina odlingar. Något man också kunde se på flera ställen längs vägen var phaphakhi, huvudbonader av pälsar, som används uppe i bergen, där klimatet kan vara väldigt omväxlande.

Åker du från Tbilisi med bil får du räkna med en tre timmars körning. Vi besökte kyrkan Gergety Trinity Church vid orten Stepantsminda och härifrån har man kanske den allra bästa utsikten över bergens toppar.

Vi besökte även Gori, Stalins hemstad. Uppe på kullen finns en fästning och i centrum vid torget ett stort museum tillägnat stadens son, Josef Stalin. Museet är dock en icke-plats för de flesta georgier. Här kan man också besöka hans hemgård. Värt ett besök för att ta del av historien.

En dag spenderade vi i Kakheti valley som ligger i sydöstra delen av landet. Dit kommer du på två timmar med bil. Dalen utgör det största vindistriktet i Georgien. Här har man har tillverkat vin sedan stenåldern. Under Sovjettiden var Georgien, som tidigare kallades Grusien, den sovjetrepublik, som producerade 55 procent av alla de viner som konsumerades i Sovjetunionen. Senare har produktionen minskat drastiskt och numera tillåter inte Ryssland import av georgiska viner. Sevärd är den sanslöst vackra staden Sighnaghi, med vackra gränder, fina hantverk och vackra vyer över dalen.

På samma resa besökte vi även Armenien. Utan större bekymmer kan man ta sig över till grannlandet som i sig skulle vara värt en egen resa. Vi besökte staden Alaverdi, som ligger vackert på en bergskant med klostret Sanahin högst upp. Klostret är från 900-talet och klassas som världsarv. Här kan man passa på att besöka bröderna Mikojans museum. Artem Mikojan var flygplanskonstruktör och känd för MiG-jaktplanen, hans bror Anastas var en känd sovjetisk politiker som bland annat var involverad i förhandlingarna om Molotov-Ribbentrovpakten och Sovjets president en tid under 1960-talet.

Från Alaverdi kan du se ner över den frodiga dalen och Debed-floden. Vägarna konstaterades vara betydligt sämre än i Georgien, vi fick stundvis krypa fram längs med vägarna.

I Georgien spelar det knappast någon roll vad du äter. Allt är gott! Det är rustik och rejäl mat, rejäla portioner och givetvis billigt. Priserna är ungefär en tredjedel av våra priser, så en lunch för fyra äter du på restaurang för 20 euro. Georgien har sina specialiteter. Nämnas kan till exempel kalla förrätter, som olika sorts pkhali som görs på olika kokta och finhackade grönsaker. Vi åt bland annat pkhali med finhackade rödbetor, pkhali med kokt vitkål och pkhali med finhackad spenat. Man kryddar dessa bollar med valnötter och vitlök och diverse georgiska kryddor. Vi åt också badridzani, auberginerullar också fyllda med valnötter, vitlök och georgiska kryddor. Dessa rätter lämpar sig också utmärkt för vegetarianer.

Här och där kan du köpa khachapuri, ostbröd. De passar som lunch, eller om man bara är sugen på nåt salt. De finns otaliga variationer på detta bröd, men mest gillade vi adzaruli khachapuri som serveras med ett ägg.