Dags för Kuba

Alldeles strax är det dags igen. Det blir ett kärt återseende. Ganska snart tog vi beslutet att åka tillbaka efter att vi vintern 2019 stiftade bekantskap med denna ljuva plats på jorden.

Var börjar man? Kuba är en östat i Karibien. Dit hör också ön Isla de la Juventud och arkipelagen. Huvudstaden Havanna är den största staden, Santiago de Cuba kommer på andra plats. Cirka 150 km norr om Kuba finns USA med Key West. Mexico ligger i väst, Caymanöarna och Jamaica ligger söder om Kuba.

Det är svårt att greppa Kuba i skriven text. Kuba måste upplevas för att få en inblick i hur detta samhälle fungerar. Ett samhälle med ett socialistiskt system som utvecklats efter Fidel Castros revolution 1959.

Si, por Cuba. Si, por la revolucion. Då vi besökte Kuba 2019 hölls den 24.2 en folkomröstning om förändringar i grundlagen. Nära 90 procent av dem som röstade följde uppmaningen. Valdeltagandet låg på 85 procent. Den gamla grundlagen var från 1976.

I Kuba är det familjen som är kärnan i samhället. Lycka har andra definitioner här; man är nöjd med det man har för man har ju ändå allt man behöver. Mat för dagen, tak över huvudet och gratis utbildning och gratis sjukvård. Att känna sig nöjd med det man har är en strävan, något som många av oss borde ta efter. Men västvärldens påverkan syns också här; det formas hierarkier även här i termer av fattiga och rika. Men ännu finns turligt nog en definition av rikedom i form av kunskap, närhet, hälsa, kärlek och vänskap. Man håller ihop, det är viktigt för kubanerna. Kubanerna uttrycker helt klart en stolthet och en självmedvetenhet.

Aldrig har vi sett så många vackra bilar. Aldrig har vi heller sett så många bilar med motorhuven uppe. Människor står böjda över motorn eller så ligger de under bilen och mekar. En stor del av bilparken härstammar från tiden före revolutionen 1959. Här tog handelsblockaden vid och gränsen mot USA stängdes. Gatorna myllrar av amerikanska bilar från 1940-1950-talen. Även om jag inte är speciellt bilintresserad, står jag bara och gapar. Den ena är vackrare än den andra. Och vilka färger sen! Chevrolet, Buick, DeSoto, Lincoln, Ford. Bara för att nämna några. Dessa gamla bilar har gått i arv och de behandlas därefter; som dyrgripar. Reservdelar importeras från Kina, men många av bilarna är i originalskick. Några enstaka nyare bilar (även de importerade från Kina) kan du se här och där, men dessa ägs sällan av privatpersoner.

Även under våra turer fick vi ta lite reparationspauser.

Hur ska du bo här? Många invånare satsar på att hyra ut rum i sina lägenheter eller hus (Casa Partcular). Detta är ett alldeles fantastiskt sätt att bekanta sig med familjer. Även om värdfolkets engelskkunskaper inte alltid är så goda, kommer du att klara dig. Du kommer att bli förstådd. Och garanterat kommer du att bli behandlad som en hedersgäst och familjemedlem. Det här är en av de orsaker varför vi återvänder. Nu har vi en familj som vi hållit kontakt med hela året och som blivit fantastiskt goda vänner till oss.

När du bor på detta sätt erbjuder värdfolket dig givetvis stadig frukost och middag om du så önskar. Priserna ligger på cirka 5 CUC (cirka 4,50 euro) per person för frukost och en middag brukar ligga runt 10 CUC (9 euro) per person. Och då går ju pengarna till ett gott ändamål, till lokalbefolkningen som annars kanske inte har det så lätt med slantarna. Dessutom finns det just inget att köpa i butikerna.

Det är förvirrande med valutorna på Kuba. Här existerar faktiskt två parallella valutor. När Sovjetunionen föll ansåg man att det skulle införas en starkare och internationellt gångbar valuta, CUC, en konvertibel peso vid sidan om den nationella kubanska person CUP. För handel internationellt skulle man använda CUC och inom Kuba skulle den egna peson användas. De som jobbar inom turismen kommer över den här starkare valutan, som såklart har en helt annan köpkraft. De kubaner som håller sig till statliga arbeten får hålla till godo med nationell peso. Det går 26 nationella peson på en internationell peso. En statligt anställds lön (till exempel en läkare) ligger på cirka 20 euro i månaden.

Som turist använder man i huvudsak CUC, men du kan växla in CUP också. Om du hittar ett “hål i väggen” eller en kiosk där du kan handla för CUP är ju prisnivån något helt annat. En pizza till exempel kan du få för 30-40 cent.

Du kan förvänta dig mycket exotiska frukter till frukost. Du serveras också bröd, ost, kaffe, te, ägg och olika juicer.

Ska man se något annat än Havanna kan man välja taxi colectivo. Det är en privat taxi som samlar bilen full med passagerare. Vi åkte taxi colectivo till Trinidad, som ligger på öns sydkust. Resan tar fem timmar med paus. Trinidad är en gammal kolonial småstad som inte har förändrats mycket genom åren. Hela staden är UNESCO-klassad som världsarv. Staden är vacker i sina pastellfärger och gatorna är smala och gropiga. Här kan du gärna ta en ridtur genom dalen och upp i bergen till något vattenfall och ta dig ett dopp i en grottsjö. Bada gör du med fördel också på Playa Ancón, som är en av de vackraste stränderna på Kuba.

I denna lilla grottsjö kan man svalka sig efter ett par timmar på hästryggen.

Cuba- Te veo pronto! Imorgon åker vi!

Ett hem i Kuba

Levadavandring på Madeira