Bland bruksorter och badstränder

Alla ställen har sin särprägel och karaktär. Vi gjorde en liten rundtur i Västra Nyland för att upptäcka bruksorterna Fiskars, Billnäs och Fagervik. Jag har besökt Fiskars och Billnäs som barn, men såklart som vuxen ser man ställena med nya ögon.

Västra Nyland är tilltalande på många sätt. Det är lagom småskaligt, det är nära till havet överallt, man kan hitta många vackra havsvikar och ta sig ett dopp och vill man titta på historien är bruksorterna värda ett besök. Så är det ju lite roligt att kunna prata svenska överallt, även om diskussionen går lika bra på finska.

Alla finländare verkar vara ute och resa just nu, så att hitta ett boende var inte lätt. Vi tänkte att vi inte krånglar till det, utan att vi helt enkelt sover i tält, men vi hittade ändå en campingstuga som vi hyrde. Vi valde att bo i Ekenäs, eftersom staden låg på lämpligt avstånd till de ställen vi siktat in oss på. Det var bara att packa campingsakerna och åka i väg.

Många skulle säkert rynka på näsan åt en campingstuga och visst är de enkla och primitiva, men oss stör inte sådant alls. Efter barndomens campingsomrar hemma och utomlands vet man hur campingar fungerar och vad man ska packa med. Och man behöver inte så mycket. Men vi har en väska, en campingväska, med det mesta man behöver för enkel matlagning och diskning. Bara att plocka fram väskan alltså. Det utlovades ju temperaturer över trettio grader varje dag, så vi packade med en bordsfläkt också för att kunna sova om nätterna. Kylväska med mat tog vi också med, trots att vi ju såklart handlade vartefter också. Det fanns kylskåp och kokplatta i stugan, men inte någon övrig köksutrustning, så väskan kom väl till pass.

Vi kom fram rätt sent till Ekenäs första kvällen, så vi svepte ihop en räkpasta, tog stolarna från campingstugan och gick ner till stranden för att äta. En tallrik enkel pasta och en stol med utsikt är allt man behöver för att må riktigt bra.

Nästa morgon tog vi en långpromenad i Ekenäs. Även om jag varit några gånger här, har jag inte hunnit se på staden på det här sättet. Ekenäs verkar bara en riktig sommarstad och det var fint att bara vandra runt och titta på alla vackra gamla trähus i gamla stan. Vi stack oss in till en bekant också för att få lite tips och råd.

Vi köpte picknicklunch i butiken, hoppade i bilen och styde kosan mot Bromarv, för att se lite mer av skärgården. Vi valde att åka små vägar, för att se så mycket som möjligt och råkade på vägen köra förbi Prästkulla gård. Makalöst vackert här, kändes nästan som man var utomlands. Prästkulla är ett medeltida frälsesäteri, och man kan hitta ägare ända till 1200-talet. Gården har också varit känd som Heimlax, uppkallad efter den närliggande viken. Prästkulla har gått i arv inom flera släkter, bland annat på 1700-talet inom släkten Taube.

Blev ingen bra bild av Prästkulla gård, men bara uthuset är ju värt en resa.

36 km väster om Ekenäs ligger Bromarv, en liten mysig skärgårdsby med aktiviteter och kulturliv för besökare och fast bosatta. Här njöt vi av vår medhavda picknicklunch och tittade på segelbåtar som tog i land i gästhamnen.

Man skulle gott och väl kunnat ta sig ett dopp i Bromarv, men vi tänkte att vi skulle åka tillbaka till Ekenäs och bada på ett litet klippbad vi blivit tipsade om. Så vi åkte tillbaka, parkerade intill Ramsholmen och gick genom de lummiga skogarna till nästa holme, Högholmen, och hittade till sist det lilla klippbadet och tog ett dopp.

På kvällen promenerade vi in till stan från campingen för att äta på en trevlig restaurang. Efter att på förhand ha kollat igenom en del restaurangers menyer på nätet, föll valet på restaurang Albatros. Maten var okej, men kanske inte helt hundra, men mätta i magarna traskade vi lite till i stan och kollade in den vackra solnedgången.

Restaurang Knipan, som många åtminstone i tiderna kopplat ihop med Ekenäs.

Fiskars och Billnäs

Nästa morgon, efter att ha ätit frukost vid stranden, körde vi till Fiskars. Det är en bruksort som förknippas med Fiskars bruk och som idag är det etablerade företaget Fiskars. Invånarantalet här ligger på cirka 600 personer och de flesta som bor här, är hantverkare.

Fiskars är grundat redan på 1600-talet, även om man inte ser så mycket 1600-tal här idag. Man fick då tillåtelse att anlägga en masugn och en stångjärnshammare intill ån. Från Utö i Stockholms skärgård fraktades järnmalmen som behövdes för bruket.

I början av 1700-talet förstördes Fiskars bruk av ryssarna men byggdes upp igen i och med nya ägare runt 1750. Brukets ägarskap och framgång var spretigt ytterligare under en tid, men fick sitt lyft i och med att Johan Julin köpte bruket 1822. Julin ansågs som framstegsvänlig och på apotekarens initiativ anlades bland annat Finlands första finsmedja och en mekanisk verkstad i Fiskars. Det berättas också att han ville ta hand om arbetarna, bland annat genom att förse dem med bostäder. En nöjd anställd arbetar bättre-filosofi berättar att välståndet och invånarantalet ökade och bruket blomstrade. År 1883 grundades Fiskars aktiebolag.

Många av byggnaderna som är från början av 1800-talet är ritade av kända arkitekter, som Engel och italienaren Bassi. Idag är Fiskars en populär turistort, där man visar på det högklassiska hantverk bruket stått för.

Alldeles i närheten av Fiskars ligger Billnäs, en annan mindre, men något äldre bruksort. Billnäs var ett framgångsrikt järnbruk som grundades 1641 och har fått namnet av grundaren Carl Billsten. Bruket ligger vid Svartåns vattenfall. Ändra fram till år 1904 tillverkades stångjärn vid Billnäs bruk. Då släkten Hisinger övertog bruket på 1700-talet utvecklades bruket och produktionen gjordes mångsidigare. Man tillverkade spadar, hammare och yxor. På 1800-talet fick bruket en finsmedja, en såg och ett snickeri. Kanske du sett ett Billnäs-skivbord? Bland annat de tillverkades här.

Industriverksamheten lever kvar i Billnäs. Företaget Billnäs övergick i Fiskars ägo helt år 1970. Här tillverkas idag de kända orangefärgade Fiskars-saxarna.

På vägen tillbaka till campingen i Ekenäs stannade vi också till vid Raseborgs slottsruiner, kanske de ståtligaste slottsruiner vi har från medeltiden.

På väg till Helsingfors följande dag stannade vi ännu till vid ytterligare en bruksort, lilla Fagervik, som är helt klart en av de allra vackraste platser jag sett. Fagervik grundades 1646 också av Carl Billsten. 1723 köpte bröderna Hisinger bruket. De lät bygga en kyrka och 1773 en herrgård. I kyrkan finns den äldsta ibrukvarande orgeln i Finland. Kyrkan är idag privatägd. På bruksområdet kan man vandra på egen hand men herrgården är i privat bruk. På området finns ett museum och café där man kan ta del av historien.

Vidare körde vi ner och tog färjan över till Barösund för en lunch på Scola, Kallnäsudds skola, som gjorts om till en högklassig skärgårdsrestaurang med riktigt god mat.

Det sista stoppet innan Helsingfors vi gjorde var i Ingå. Vi strosade runt i hamnen och besökte kyrkan, eftersom här finns en intressant och sällsynt väggmålning från 1500-talet. Den heter Dödsdansen och beskriver svarta dödens framfart. Kyrkans äldsta delar är från 1200-talet.

Dödsdansen i Ingå kyrka

Det finns säkert många pärlor kvar att upptäcka i Västra Nyland, som Svartå slott som vi inte hann med denna gång. Hangö valde vi bort, eftersom vi varit där tidigare. Kommentera gärna om du har några bra tips på sevärda ställen i Västra Nyland.