Florens - en del av min historia?

Den som känner mig åtminstone lite, vet att jag räknar Italien som mitt andra hemland. Det är en märklig känsla som jag under åren försökt förstå, men som jag ännu inte riktigt hittat svar på. Utan egentlig koppling till Italien, förutom ett antal resor som gjorts under åren, känner jag ändå att Italien kan vara mer hemma för mig än vad Finland är.

Det är i Toscana jag känner mig mest hemma. Jag kallar Florens min hemstad. Florens kryllar av turister i normala fall. En normal dag har man nästan svårt att ta sig fram bland sevärdheterna och köerna ringlar sig långa. Eftersom stora delar av staden bevarats så väl är det ju som att ta tidsmaskinen till 1400- eller 1500-talet. Även om det tidvis är lite jobbigt med alla hysteriska turister, tilltalar Florens mig på ett sätt som inte går att beskriva i ord. Är det historien som så elegant smälter samman med nutiden? Kanske det är här jag levt tidigare? För när jag jag vandrar längs Florens historiska gator, speciellt i stadsdelen Oltrarno, är det som om jag skulle minnas något. Jag ser händelser och situationer som jag vet att jag inte sett på riktigt. De passar inte in i nutiden. Det spelar inte så stor roll om det är min fantasi som leker med mig eller om det min själ som minns något från en annan tid. Det känns ändå som om budskapet är viktigt.

Det historiska Florens är relativt litet och vill man trots allt upptäcka sevärdheterna är det relativt lätt att ta sig runt till fots. Det går också bra att åka buss mellan stadsdelarna. Börja utforska staden kan man, som de flesta också gör, i stadens kärna, där den ståtliga Duomon Santa Maria del Fiore står. Duomon finns i stadens östliga del. Det är svårt att uppfatta Duomons proportioner; den är enorm. 20 000 människor får plats inne i kyrkan. Brunelleschis kupol blev klar 1436 och målet var att bygga den tidens största kupol utan synliga stödkonstruktioner. Det är en svindlande känsla att vandra de 463 stegen upp i kupolen. Men för mig är det mest fascinerande med hela byggnaden freskerna inne i kupolen. Det är Giorgio Vasaris Yttersta domen som finns avbildad här. Det går lätt ett par timmar när jag betraktar denna målning. Det är något målningen vill berätta åt mig. Kyrkans andra delar, till exempel campanilen är äldre, den är från 1359 medan dopkapellet, Baptisterio, har anor ända från 300-talet.

Det är just här i de östra stadsdelarna man kan uppleva en medeltida stämning även om en betydande del av Florens byggdes under renässansen. Den här stadsdelen är full med små och trånga gränder och det är synnerligen spännande att vandra omkring här. Har man läst Dante Alighieris Inferno strosar man också gärna också till Casa di Dante, som troligen var huset där Dante föddes. Här i museet kan man ta del av Dantes liv. I denna stadsdel finns också Palazzo Vecchio, det gamla palatset som ännu fungerar som stadshus och torget intill, Piazza Della Signoria, med sina statyer under bar himmel samt konstgalleriet Uffizierna. Vill du bada i konstskatter är det ju naturligtvis hit du skall ta dig.

En kopia av David-statyn vid Piazza della Signoria. Originalet finns i Galleria dell’Accademia.

Sevärdheterna är otaliga och redan efter några dagar kan man känna en viss mättnad när man vandrat från piazza till piazza och sett byggnad efter byggnad, den ena ståtligare än den andra. Det blir, kan jag lova, svårt att ta in.

På andra sidan Arno-floden kan man uppleva ett mycket mindre hektiskt Florens och det är just här jag trivs extra bra. Området heter Oltrarno och betyder just på andra sidan Arno. Arnos sydstrand uppfattades länge som ett sämre ställe att bo på. Här bodde de som inte hade råd att anlägga ett eget palats i centrum. Kanske var det här jag bodde? Här är allt så bekant och jag har många inre bilder i mitt sinne just härifrån.

Även om Oltrarno blev populärt bland hertigar och hertiginnor runt 1550 då Palazzo Pitti och Boboliparken blev ett centrum från vilket hela Toscana styrdes, är Oltrarno idag ett lugnt område med hantverksbodar och små antikaffärer. Området är enkelt och okonstlat och blir en välbehövlig motsats till pompösa palats och trängande turister. Att utforska det här området ger sinnena ett större utrymme och det är ett helt annorlunda, ett mer fascinerande Florens. Det enda undantaget till bostadshus, små affärer och hantverksbodar är Via Maggio, som kantas av ståtliga palats från 1500-talet. Här är också trafiken livlig, eftersom vägen leder till centrum. Men det räcker att ta sig inåt ett par kvarter och du hittar ett mycket traditionellt Florens. Här hittar du också riktiga florentinska restauranger med hyfsade priser i motsats till restaurangerna i centrum, som är dyra.

Min absoluta favoritplats i Oltrarno är Piazza di Santo Spirito. Här finns även kyrkan Santo Spirito som med torget intill blir en slags oas för mig i all sin enkelhet. Kyrkan är också Brunelleschis sista uppförda kyrka. Den färdigställdes 1446, ett år efter hans död. Här precis vid kyrkan bodde vi senast vi var här. Vi hade hyrt en alldeles förtjusande vindslägenhet intill torget och kunde blicka ut över hela Florens från våra två takterrasser. Här hade vi också en fantastisk utsikt över Duomon Santa Maria del Fiore. Många oförglömliga solnedgångar fick vi se från de här terasserna i hjärtat av Florens.

Det är vackert att promenera längs Arno-floden och se många av de vackra broarna. Ponte Vecchio är vacker, absolut, men strosa gärna ut på de andra broarna också. Min favorit är helt klart Ponte Santa Trinita.

Det är relativt lätt att ta sig ut i en mer landsbygdslik miljö på ganska kort tid. Det går lätt att ta en lokalbuss upp till Fiesole, som ligger cirka åtta kilometer norr om Florens. Här hittar man såväl romerska som etruskiska ruiner. Det var också här den kända filmen A Room with a View utspelade sig med en handling förlagd till början av 1900-talet. Fiesole är ett lämpligt utflyktsmål för en lunch eller picknick. Man har en fin utsikt härifrån över Florens.

Ett annat ställe med magnifik utsikt över Florens är Piazzale Michelangelo. Från Ponte Vecchio fortsätter man att promenera österut längs med Lungarno Torrigiani och Lungarno Serristori och Arno-floden och så tar man sig uppåt vid Piazza Giuseppe Poggi. Ett utmärkt ställe också det här för en picknick-lunch.

Toscana är rikt på såväl kultur som natur. Ska man bege sig ut för att se annat än Florens och för att upptäcka Toscana är hyrbil absolut att föredra. I västra Toscana hittar man Pisa. Norra Toscana har såväl berg som sandstränder. Östra Toscana kännetecknas av Mugelloskogarna. Siena och San Gimignano i mellersta delarna är populära medan södra delarna ofta är något många resenärer missar. Här finns Maremma, ett låglänt träskland men med rena, vackra sandstränder. Toscana må vara Italiens mest populära region, men det är lätt att förstå varför. Kanske återkommer jag hit i något annat sammanhang med våra äventyr genom Toscana.

Florens - en del av min historia?

Isle of Skye

En resa att minnas