Om att ge ut en bok

Nu sitter jag här med en pinfärsk bok i min hand. Den känslan är svår att beskriva. Många glädjetårar, många osovda nätter, mycket oro och nervositet ringar in de senaste veckorna. Att ge ut en bok mitt i coronamörkret är väl det sista man ska ge sig in på kan ju någon tycka. Samtidigt kan man tänka att det kan vara ett perfekt tillfälle att ge ut en bok, framför allt då den handlar om resor. Vem vill inte drömma sig bort från det här eländet?

Den här bokresan påbörjade jag för fyra år sedan. Med endast en tanke om att skriva om mina känslor för Italien. Jag hade ingen som helst erfarenhet av författararbete, alltså visste jag inte något om hur man ger ut en bok. Men jag visualiserade min bok och såg den redan då framför mig. Med stapplande steg påbörjade jag det som nog visade sig att bli en riktig berg- och dalbana. Med facit i hand vet man hur man skulle ha gjort, samtidigt har processen lärt mig väldigt mycket. Jag vill ju ständigt lära mig nytt och ständigt utvecklas, så inget har jag gjort förgäves. Allt är lättare inför en ny bok.

Boken krävde två resor till Italien för att sammanfatta alla intryck och för att få alla fotografier från de rätta miljöerna. Hemma väntade ett enormt sorteringsarbete av alla bilder. Det var nödvändigt att samla ett stort bildmaterial eftersom man inte kunde återvända närsomhelst för att ta en ny bild. Själva bildbearbetningen var frustrerande och jag hade svårt att lita på att bilderna faktiskt var tillräckligt bra. Sen började skrivprocessen. Jag valde faktiskt först att skriva på finska och skrev boken under cirka ett års tid. Jag njöt av att skriva och tyckte det flöt på rätt bra. Men jag insåg snabbt det som alla författare talar om; att en bok skrivs flera gånger. Det blev tre olika finskspråkiga versioner då jag plötsligt ändrade mig och ville översätta den till svenska. Hur galet är inte det?

Bara att börja om på nytt. Emellanåt tyckte jag att det hela var fullständigt dumt och jag hade lust att sluta helt och hållet. Man blir så otroligt trött på sig själv. Samtidigt är jag envis. Så jag får väl tacka envisheten och rösten som mal i huvudet och sade att projektet skulle vidare. Jag hade en magkänsla som jag starkt följde. Jag visste att boken skulle bli av men absolut inte hur det skulle gå till. Fortsättningsvis såg jag boken i min hand genom inre bilder. Jag kunde ju inte sluta då jag så tydligt såg den.

Jag kontaktade förlag på olika håll i landet, såväl på finska som svenska. Jag blev refuserad av många, andra har ännu inte idag hört av sig. Någon var intresserad, men att jag skulle behöva vänta ett år eller två. Det ville jag inte. Jag hade ju väntat tillräckligt länge redan. Hur länge skulle man vänta? Tålamodet sattes på prov. Ju mer jag läste om egenutgivning och fördelarna med den, kände jag att det skulle vara värt att prova. En helt annan värld att sätta sig in i. Hur ska man gå tillväga? Vilka möjligheter finns det? Målet var ju att ge ut en vacker, estetiskt tilltalande bok av hög kvalitet. Jag sökte pengar och blev beviljad tryckbidrag från två håll.

Ibland grubblar man och grubblar och kommer ingen vart. Sen ibland kommer en tanke från ingenstans. Det är de här tankarna man alltid borde våga följa. En torsdagskväll då jag jobbade, slog tanken mig. Rent intuitivt visste precis vem jag ville att skulle göra layout till min text och mina bilder. Jag ringde Petra, även om jag inte visste någonting om henne eller vad hon gjort inom layoutsarbete. Jag hade träffat henne några gånger tidigare men visste inget mer. Men någonstans visste jag att hon skulle fixa det här med bravur. Och tänk, hon ville göra den här resan med mig!

När jag äntligen kände mig någorlunda nöjd med texten, började den mest frustrerande delen av arbetet. Att börja titta på de små detaljerna, sända text till lektör och att börja bearbeta texten på allvar. Det var den här delen av arbetet som var den mest tidskrävande men samtidigt också den nödvändiga. Man inser hur mycket ett ord kan påverka, hur noggrant man ska välja de ord som används. Man märker hur trött och arg man blir på sin egen text och blir blind för ett och annat. Det är viktigt att lägga en deadline för sig själv, att hålla på i all evighet skulle inte heller fungera. Tillsammans med layoutaren gjorde vi upp en plan och jobbade tätt tillsammans den sista tiden av processen. Det var otroligt fint att ha en person vid sin sida som var så trygg i det hon gjorde att jag inte behövde bekymra mig över sådant som jag inte kunde kontrollera eller hade kunskap om. På basen av böcker jag gillade valde jag tryckeriet. Petra tog på sig att ansvara för kontakten till tryckeriet. Det var också fint att kunna påverka så mycket i layouten, jag fick ju boken designad precis som jag önskade. Petra kunde verkligen läsa av vad jag ville och önskade. Har man ett förlag, har man inte alla gånger lika mycket att säga till om. Att layoutaren bor i samma by, var ju dessutom en fullträff.

Tidtabellen höll och böckerna anlände avtalad tid från tryckeriet. Det är nu som ett annat arbete börjar. Att få upplagan såld i samarbete med Boklund publishing.

Vill du lyssna på min tankar kring boken kan du klicka här.

Ikväll skålar vi!